kawokawstudio

Herregud, jag går i trean.
Sista året i gymnasiet. Sista ring. Slutkicken, Last year. Jag har precis avslutat mitt sista skol-sommarlov i hela mitt liv. Nästa sommar så klassas jag inte längre som student. Jag är då vuxen. Men ska jag vara ärlig så känner jag ingen som helst skillnad på att ha mitt schema plaserat längst ner på schematavlan, som att ha det högst upp eller i mitten. Det känns som att mina år på gymnasiet har varit tidlösa, att allting varit en enda kurs och inte indelat i tre år.
Jag la ingen uppmärksamhet på det när jag såg en affisch om att det är studentmösse-provning på fredag. Så såg jag att jag fått ett mail om att jag ska befinna mig på den provningen och det var då jag hajade till; herregud, jag går i trean. Och det är många tankar som kretsar i mitt huvud just nu.

Jag fyller arton år på tisdag. Jag blir myndig och jag klassas som vuxen.
Eller vuxnare. Mognare. Ansvarsfullare. Jag behöver inte längre be mamma eller pappa ringa och sjukanmäla mig och jag får skriva på egna kontrakt för det mesta. Jag får gå på krogen och om jag skulle vilja så får jag köpa cigaretter på ICA. Ska jag vara ärlig så känner jag ingen skillnad. Jag känner mig lika tidlös som tiden på gymnaset har varit för mig. Det är bara så att jag får ta ett steg längre i livet, hitta ett jobb och kanske flytta långt bort.

Men jag har märkt att det är många som ser det som en stor skillnad. De som börjat årskurs ett i år är småttingar och bara för att de inte kan de programmen vi kan, som gått där två år längre, så är de dumma i huvudet och bör inte slösas tid på. Hittar de inte till klassrummet efter två dagar så är de idioter. Som att de är dumma som går i ettan. Som att de själva skulle kunna bestämma om de skulle bli födda år 1992 eller 1994.

Att knyta nya kontakter är viktigt, speciellt nu när man ska ut i arbetslivet. Det har jag hört ofta och jag tar de chanser jag kan. Och vad spelar det för roll om det är en -94a eller en -92a som ger mig den kontakten? Vad jag vill komma med detta är nog att prata om karma.

Vad om jag skulle slänga ut mig kommentarer så som att ”Herregud, jag vill inte jobba med småttingarna!” till en person som jag upptäcker om några år ska bli min chef? Den där killen som jag tycker nu är dum i huvudet kanske står som framgångsrik företagare om några år, och jag läser om det i tidningen när jag äter mina frukostflingor klockan ett på dagen. Jag, som var så mallig och valde vilka jag ville prata med och inte, kanske står och knackar på den utfrystes dörr om några år. Kommer han eller hon då öppna?

Gymnasiet är en stor tid för dig. Den är den sista stigen ut till vuxenlivet och varje kontakt och kunskap du kan få ska du ta vara på! Det har jag lärt mig under min treåriga långa kurs. Ta vara på tiden. Även om du inte kommer jobba med det som du går gymnasieutbildning till att bli, så kan du ha användning av något det du lärt framöver.